Vi utsätts hela tiden för olika prövningar på ett eller annat sätt, just nu utsätts jag för att få ett distansförhållande att fungera och det funkar förvånansvärt bra, trodde jag inte skulle orka men jag och Philip har pratat mycket om det under tiden han varit borta och jag har inga problem med att han är borta och upplever roliga saker kan ju inte sticka under stolen med att jag inte är avundsjuk men det hör väl till. Jag vill också uppleva saker men här hemma sitter jag och smider planer för när han kommer hem. Jag räknade ut i morse att det bara är 7 helger kvar sen är han här. Kan inte förstå att tiden gått så fort. När han åkte var det 147 dagar kvar nu endast 47 dagar förstår ni 100 dagar utan min kärlek det är lång tid. Känns skönt att höra att hans kärlek växt sig starkare till mig när han varit borta, det är samma för mig man får sakna.
Fram tills det att han kommer hem så har jag saker planerat, och det kommer ju göra att tiden bara rusar iväg. Snart är han i min famn igen, och vi kan börja leva. Barnen pratar väldigt mycket om han och jag tror Gabriel tycker det är mest jobbigt, han säger ofta mamma kommer ihåg det, kommer du igår när han gjorde så, men det är ju hans sätt att bearbeta att han inte finns här fysiskt
Vi älskar dig och saknar dig ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar